onsdag 15 januari 2014

Suprise ! :)

Hej! Här är det jag Malin igen som skriver. Tilda är för tillfället ur idé funktion. Så  jag tänkte att jag kanske kunde försöka hitta på något att skriva. Nu kom jag på att ni kanske vill läsa en av mina berättelser? Här kommer en som jag kallar Adiós Jonas! Njut!:)


Stella är 20, hon bor i en lägenhet i London. Tillsammans med sin kille Jonas.
(kl 09.30) (väckarklocka ringer) 
- Arr, morgon igen. sa Stella
Hon sträcker på sig i sängen. 
Hm har Jonas redan gott upp? tänkte Stella
Hon bestämmer sig för att gå upp ur sängen.
När hon kommer ut i köket ligger det en lapp på köksbordet. Den är från Jonas:
"Hej sömntuta, steg upp tidigt imorse. Har viktiga saker att göra, kram Jonas."
Stella forsätter att stirra på lappen efter att hon läst den.
- Uppe tidigt idag igen, och ännu en gång något viktigt att göra. muttrade Stella för sig själv
Hon plockar fram frukost och börjar äta.
Efter frukosten går hon och fixar sig. Hon känner sig en aning sur på Jonas. Det var fjärde gången han hade gjort så här den här veckan. Vad var det som var så viktigt hela tiden? 
Bara för att hon kände sig nere så tog hon en svart blus och svarta jeans på sig. Hennes kastanjebruna hår glänste i ljuset av lampan. Hon satte upp det med en donate.
Hon gick ut i hallen och tog sina svarta converse och den svarta skinnjackan, gick ut genom dörren och låste om sig och gick ner.
Väl ute gick hon till busstationen utanför. Bussen kom 10 minuter senare. Den gick in till centrum.
På bussen var det inte jättemycket folk. Dom flesta var i skolan eller på jobbet. Hon satte sig på ett tomt säte och tittade ut genom fönstret. Bussen stannade på tre hållplatser till innan den kom in till centrum. Stella steg av och började vandra till sitt favorit café "El cielo arriba" (det är spanska, och det betyder "Himlen en trappa upp"). Hon steg in över tröskeln, en doft av goda bakverk strömmade imot henne. - Hola Stella, lo divertido que mirar en! (betyder "Hej Stella, vad roligt att du titta in") sa en ung mörkhyad kille bakom disken.
- Hola Alejandro! Ja jag tänkte att jag var ju ändå i närheten, så varför inte gå hit. sa Stella och log till honom (Alejandro: 20 årig son till den spanske ägaren.)
- Gran idea, du mycket smart flicka. sa han och gav tillbaka ett jättegulligt leende
Stella slog sig ner vid ett av borden. Alejandro kom strax därpå och stälde sig bredvid henne med ett anteckningsblock i handen.
- Qué puedo hacer yo por usted la señorita Stella? frågade han artigt (betyder:Vad får det lov att vara fröken Stella) (Stella kunde som tur var flytande spanska, för att hennes pappa är från Spanien.)
- Oh, en räkmacka och en apelsinjuice tack. sa hon och log upp mot Alejandro
- Bueno, det ska fixa. sa han och försvann in bakom köket
Stella tyckte om det stället för att det var så trevligt och att det var spanskt. Det var bara hon på cafét än så länge. 
Plötsligt flög dörren upp till köket, och ut kom en ganska kort rund man med en stor svart mustach och en kockmössa på huvudet.
- Stella! ¡Qué placer verte aquí de nuevo! sa mannen som heter Alfredo (betyder: Stella! Vad roligt att se dig här igen!)
- Siempre es divertido venir aquí sólo para girasol. sa hon och log mot den runda mannen (betyder: Det är alltid lika roligt att komma hit herr Solros)
Han slog sig ner vid hennes bord. Alejandro kom strax därpå med räkmackan och juicen, han satte sig också vid mitt bord bredvid Stella.

Jag(Stella) tittade ut genom fönstret tills herr Solros sa :
- Är det nått problem la señorita Stella?
- Nej det är inget, sa jag. Men sen tittade jag hastigt bort från honom. Jag märkte att Alejandro titta på mig med en misstänksam blick innan han sa:
Ja se att det inte stämma, det är nått fel.
Jag klarade inte av att ljuga för honom, att kolla in i hans bruna vackra ögon, det klarade jag bara inte av. Så jag tittade ner i bordet och tog ett djupt andetag tills jag äntligen sa:
-Alltså, min kille Jonas har varit borta typ hela veckan. Varje gång har han lämnat en lapp där det står att han var tvungen att ge sig av tidigt och att han hade "viktiga saker att göra. Jag såg att Alejandro knöt näven under bordet.
- Om jag va din kille, jag aldrig skulle ta nån annan sak före du. Han såg ganska frustrerad ut.
-Det var snällt av dig att säga så. sa jag och rådnade.
-Ja tror ja lämna er ifred. sa Herr Solros och log till oss båda
Alejandro tittade på mig, precis som om han genom skådade mig. Det var gulligt att han var orolig för mig. tänkte jag
Om jag inte skulle blivit ihop med Jonas så skulle jag blivit ihop med Alejandro. Vi hade känt varandr sedan mellanstadiet. Jag reste mig från bordet och skulle precis betala men Alejandro protesterade direkt:
Nej nej, du inte behöva betala. Du går gratis. Jag insåg att det inte var någon idé med att komma med några protester, så jag tackade så för fikat och gick ut ur cafét.
Vad skulle jag göra nu då? Kanske gå i någon butik? Ja, jag behövde en ny mascara och en ny klänning för min och Jonas dejt imorgon. Jag styrde stegen mot Schack Matt. Väl inne i butiken tittade jag först bland kläderna. Efter ett antal provande hittade jag den rätta. Den var rubinröd med en fluffig underkjol. Den hade inga armar, och var indelad i veck vid bröstkorgen. Sen gick jag till smink avdelningen. Där hittade jag en bra volume mascara + att jag köpte ett matchande läppstift till klänningen. Sen gick jag och betalade. Och tog bussen hem.


Ca 10 minuter senare stannade bussen vid min station. Jag klev av och började gå. När jag kom fram till min port plingade till i min ficka. Jag tog upp mobilen, det var från Jonas. Det stog:
Hej! Kommer hem runt 6 tiden tror jag. Har varit en del att göra idag förstår du:) Ses snart, kramar från Jonas.
En liten låga tändes inom mig. Allt om att jag hade varit misstänksam mot honom under dagen var som bortblåst. Klockan var 4 nu, bara två timmar tills han kom hem! Så jag skyndade upp för trapporna(hon var så ivrig att hon skippade att ta hissen). Väl vid min dörr skyndade jag mig att låsa upp och gick in. Under dom senaste 2 timmarna sprang jag runt i lägenheten och städade och lagade mat, sedan var jag helt slut när det äntligen hördes en nyckel i låset. Jag gick ut i hallen för att möta den väntade. Där stog Jonas och höll på att ta av sig skorna. 
- Hej! Välkommen hem. sa jag
- Tack. Men är det bara jag eller har du städat här? frågade han
- Ja, det stämmer. Nu under dom senaste timmarna sen jag kom hem har jag städat hela lägenheten och lagat kvällsmat. sa jag och kände mig stolt över mig själv
- Ja det både ser fint och luktar gott här hemma. sa han och log mot mig
Sedan gick vi tillsammans ut i köket och satte oss vid det dukade bordet och började äta.
- Nå, vad var det den här gången som var så viktigt att göra? frågade jag och tittade på honom
- Äh, det var en artikel som var tvungen att vara färdig innan 8. (Jonas har ganska nyligen fått jobb som journalist på en tidning).
Så jag var tvungen att sticka dit. han tittade kort på mig när han pratat färdigt. Men sen tittade han ner i maten igen
- Var det inte något liknande för någon dag sedan? frågade jag ( eller jag hon mumlade det lite högt kan man väl säga)
- Ja kanske något liknande, men så är det när man är journalist Stella. han la sin hand på min och tittade mig djupt i ögonen.
Det var första gången på länge jag märkte hur snygg Jonas igentligen var. Hans klar blå ögon, det vit blonda håret och fräknarna på hans näsa. Det hade jag tyckt var så gulligt när vi träffades. Vi hade varit ihop i ett och ett halft år nu. Imorgon var det exakt så länge sedan, det var därför vi skulle fira lite extra då. 
- Det ska värkligen bli roligt imorgon, jag har köpt en fin pressent till dig Jonas, jag tror du kommer gilla den.
Jonas blev plötsligt helt röd i ansiktet, han tittade ner i bordet och sa:

- Åh just det, det, det hade jag fullständigt glömt att berätta för dig. sa Jonas och lyfte huvudet.
- Jo det är så här att jag har en annan sak att göra imorgon. Alltså jag är jätteledsen. Det var inte meningen att det skulle bli så här. Jag trodde inte mina öron. Sa han att det var något som var viktigare än det här. Tårarna började okontrolerat att rinna ner för mina kinder.
- Hur kunde du bara! Hur kunde du bara dissa mig så här din, din förbannade idiot!!!! Hela den här veckan har du dissat mig för någoting "jätteviktigt"! Kommit hem sent varenda kväll! Jag börjar bli trött på detta Jonas. Och detta vet du mycket väl att vi har planerat 2 månader i förväg på detta! Och så kommer du NU och säger detta!!!!!
Jonas hade lutat sig så långt bak i stolen av det plötsliga raseriutbrottet. Han satt nu och såg väldigt sårbar ut.
- Snälla Stella jag förstår att du är arg, men snälla försök att lugna ner dig. Snälla!
Jag andades fortare och fortare, jag var fullständigt rasande och jätteledsen.
- NEJ!!! JAG TÄNKER INTE LUGNA NER MIG. OCH I NATT SOVER DU INTE HÄR. DU KOMMER VARA SÄKRARE NÅGON ANNANSTANS!!!! sen föll jag ihop på bordet i gråt. Jag ville inte se honom mer idag. Den lilla låga jag hade innan hade totalt försvunnit. Precis som om någon blåst ut den. När Jonas försökte trösta mig slog jag bort honom och bad honom att gå härifrån. Han gick en minut senare. Jag gick och la mig strax där på. Grät mig till sömns. Nästa morgon ösregnade. Passade ju bra. tänkte jag. Jag kände att jag inte var lika arg idag som igår. Ledsen var jag däremot. Jag gnuggade mig i ögonen innan jag steg upp. När jag kom upp kom jag på en idé, jag skulle kunna åka till Jonas jobb och titta vad det nu var som var så viktigt hela tiden. Ännu en gång tog jag svarta kläder på mig. Den här gången tog jag en svart långarmad tröja utan något tryck på, men med en sådan där krage ni vet som en sådan man kan ha som scarf också typ  . Och samma svarta jeans. Jag gick in på toan och borstade tänderna.(Jag hade redan ätit frukost, men typ gråtit i filen innan jag kom på vad jag skulle göra) Idag lät jag håret hänha löst.Det låg där och såg ut som ett dött djur(ja det var i alla fall så jag kände mig). Tog på mig skinnjackan och conversen på mig och gick ut. Låste dörren och struntade ännu en gång att ta hissen. Gick bort till busshållsplatsen. Väntade ca 10 minuter och klev på. idag var det lite fullare i bussen än igår. Jag hittade en plats bredvid en kille som såg ut att var 13 typ. Han hade eldrött hår och såg ganska bra ut för att gå sådär i 6/7. I alla fall, när jag satte mig ner märkte jag att killen stirrade på mig. Jag låtsades som om jag inte märkte det. Efter en liten stund öppnade han munnen och sa till mig:
- Gjorde det ont?
-Va? sa jag överasskad att han pratade med mig.
- Ja när du ramlade ner från himmlen. (tydligen tyckte han att sin raggningsreplik var genial, man såg det på honom. Det är bara det att det är typ den älsta repliken man kan säga. Men jag sa inget om det)
-Äh, vem är du? frågade jag
- Oscar, Oscar Wilson. Och vad heter du?
- Om du nu så gärna vill veta, så heter jag Stella Flor de Cerezo.
Oscar log och sträkte fram sin hand mot mig, jag bestämde mig för att skaka den.
- Är du från Spanien? I med att du har så vackert hår och vackra ögon. sa han och blinkade åt mig
Jag himlade med ögonen. Varför ska just jag träffa på sådana här typer.
- Jag min pappa är från Spanien. Men varför är jag så intressant? frågade jag och tittade på honom
Till min stora förvåning rådnade han inte när han sa det här:
- För jag tycker du är jättesnygg.
- Äh ok, Men bara så du vet så är jag 20, och du är väl bara typ tretton?
- Japp, jag går i sjuan. Men jag föredrar tjejer som är äldre än jag. sa han och log mot mig med ett leende som kunde varit gulligt om han var äldre, men nu vae det bar obehagligt. Kunde inte min station komma snart..?
- Har du kille sötnos? frågade han plötsligt
- Ja , eller rättare sagt jag trodde det.
- Tusan! Dumpa honom och bli min tjej istället Stella. sa han
- Ja absolut. Oscar du är killen i mina drömmar äntligen har jag funnit den rätta. Hur kan jag ha varit så blind. sa jag ironiskt
Han muttrade något om att jag inte visste vad jag gick miste om.
Sedan stannade bussen på stationen före mig. Där skulle han av. När han gått framför mig för att komma ut så sa han till mig:
Stella.
Jag tittade på honom och då, utan att jag var berädd på det böjde han sig fram och kysste mig på munnen! Sedan började han gå åt utgången. Han vände sig om en sista gång och och tittade på mig med ett leende på läpparna. Och sa
Vi ses Stella Flor de Cerezo. sa han och höjde på ögonbrynen sådär upp och ner, och sen gick han av bussen.


Jag stirrade ut efter honom. Han tittade på mig när han hade kommit ut ur bussen. Vinkade och gick där ifrån.
Jag var fortfarande chockad efter den dramatiska kyssen jag nyss fått. Liksom han var 13, och han gillar tjejer som var äldre än han. Bussen stannade strax där på vid min bussplats. När jag klev av hade jag bara den där bilden av den där märkliga killen Oscar i huvudet. Hans röst klingade i mitt huvud hela tiden. Sakerna han hade frågat mig och så. Jag hade nästan glömt vad jag i egentligen var här för. När jag äntligen sansade mig kom jag på vad jag skulle göra. Tidningshuset som Jonas jobbade på låg rakt framför mig.Jag gick dit.
Dörren var en sådan där snurrdörr ni vet. Jag gick igenom den, jag kom in i ett jättestort rum. Med en enorm trappa och en stor hiss. Jag hade aldrig varit på Jonas jobb förut. Massa med folk sprang hit och dit. Längst bort fanns en stor disk, där satt en tjej med gulblondt hår och en kavaj  på sig. Hon såg ut som en snobb. Jag gissade att kunde vara något år äldre än jag själv. Jag gick dit. När jag kom fram till disken tittade hon på mig som om jag var från en annan planet. Sedan la hon på ett så falskt och ansträngt leende att det såg ut att hennes ansiktsmuskler skulle spricka. Sen sa hon i en ansträngd trevlig ton( den lät mer som om hon pratade med tänderna ihop bitna än normalt.):
- Goddag, vad kan jag stå till tjänst med?
- Äh, jag letar efter Jonas Lights kontor. sa jag och försökte undvika hennes snobbiga blick som inte stämde in på leendet
- Jonas Light? hur känner du honom? frågade hon misstänksamt
- Jag är hans flickvän. sa jag
Det såg ut som om hon inte trodde sina ögon. Sen sa hon:
- Ok?, det ligger en trappa upp, dörren till höger. Adjö. efter det total ignorerade hon mig. Hon svarade inte häller på mitt tack för hjälpen. Jag styrde stegen mot hissen. Vilket jag inte skulle gjort. När jag gick in i hissen stirrade exakt alla på mig likadant som receptionisten. Jag tittade i golvet. Som tur var, var det ju bara en våning. När jag klev ur stirrade dom fortfarande på mig. Det kändes som om dom tyckte jag störde deras "perfekta" värld. Jaja, Jag tittade på dörrarna på höger sida tills jag hittade det. Jag knackade på dörren och sa:
- Jonas det är jag! innanför hördes ett litet skrik.......Jag stelnade till. Vem var där inne förutom Jonas? Jag bestämde mig för att öppna dörren. Jag brydde mig inte om att vänta på svar. Jag kastade mig på dörren och öppnade den. Där inne satt Jonas på sin kontorstol med en vitblond blondin i knät. Jag bara stirrade på dom. Och sedan sa Jonas:
- Det är inte som det ut. man märkte att han ljög
Jag började gråta, tyckte han inte att han hade sårat mig tillräckligt? Plötsligt klarnade allt. Dom sista pusselbitarna föll på plats. Det här var därför han kommit hem sent, åkt tidigt. Han var otrogen!!!!
- Vad tror du att du håller på med???!!!! skrek jag
- Stella..
- NEJ!!!! DET ÄR SLUT!!!! FATTAR DU S.L.U.T. KAN DU FÅ IN DET I DIN LILLA HJÄRNA???!!!
Blondinen hade gett ifrån sig ännu ett litet skrik när jag hade tagit några steg framåt och började skrika.
Nu hade hon ställt sig upp och stirrade på mig med sina löjligt stora ögon.
- Du har inte rätt att skrika åt mig! sa hon högt men försiktigt.
- Du har inget att komma med!! Stick härifrån så ska jag ta hand om min nyliga expojkvän!! Jag ska nog se till att du får tillbaka en bit av honom som du kan ha och göra vad du vill med. skrek jag!!!
Hon sprang ut.  jag vände mig åter igen åt Jonas. Jag stängde branddörren bakom mig så ingen skulle höra.
- Jonas du har påstått att du har haft "viktiga nyhetsartiklar att göra. Och så sitter du i själva verket här på ditt kontor och hånglar med en äckligt ful blondin. Som dessutom sitter i ditt knä!!! JAG ORKAR INTE MED DIG!!!!!! Jonas hade gått upp och gått fram till mig. Han försökte att titta på mig med hundvalpsblick.
Jag tystnade stirrade på honom. Jonas tog en hand på min kind och strök den under mitt våta ansikte. Jag tillät det. Sedan böjde han sig fram för att kyssa mig på munnen. Och då slog jag till!! När han var tillräckligt nära och verkade tro att om han bara tittade på mig med valpögon och var snäll så skulle jag förlåta honom. Men nej så lätt kommer han inte undan, jag gav honom en örfil hårt i ansiktet och sparkade honom mellan benen så att han först täckte för ansiktet och sedan sjönk ihop på golvet.
- DÄR HAR DU DIN SKITSTÖVEL!!!!!! sa jag och lämnade honom så och sprang gråtande ut. Den här gången tog jag trapporna, jag orkade inte en massa "perfekta människor" som stirrade på mig en gång till. Kom ner till entrén och sprang ut därifrån. Orkade inte, ville inte. Ville bara dö. Var skulle jag ta vägen? Ville inte åka hem. Jag tror att jag ramlade ihop på marken gråtande. Jag svimmade. När jag vaknade såg jag två bruna vackra ögon. Dom tittade på mig, vänligt och snällt.Ögonen som tittade på mig tillhörde nämlingen Alejandro. När jag fattade att det var han som log mot honom, satte jag mig upp och tittade mig omkring. Här hade jag aldrig varit. Sen sa Alejandro när han märkte att jag såg förvirrad ut så sa han:
- Vi är hemma hos min familj. Vi bor ju över cafét. 
- Ja just det, det hade jag glömt. Vad fint ni har det. sa jag och tittade mig nyfiket omkring. Det var vackert med en spanskstil. En stor spansk flagga hängde på ena väggen. (Jag räknade med att vi var i vardagsrummet. Det hängde tavlor på landskap. En vacker röd matta med massa mönster på. Jag kunde skymta en vacker spegel i hallen. Plötsligt kom Fru Garasol in. Hon jobbade alltid i köket. Hon var en mycket vacker kvinna. Hon hade midgelångt svart hår, samma vackra ögon som Alejandro och ett milt snällt leende. 
- Hur du må nu Stella? frågade hon oroligt men milt
- Jag mår bra nu fru Girasol, tackar som frågar. Men vad var det som hände? frågade jag
- Ja var ute på stan, när jag såg dig. Ja märkte du såg ledsen ut. Och så plötsligt du ramla ihop, mitt på marken! Jag sprang till dig. Lyfte upp dig från marken och tog dig hit. Mama varit jätteorolig för dig. Hon sprungit hit och dit hela tiden. Jag satt och baddade ditt panna hela tiden. sa Alejandro, och log mot mig när han pratat färdigt. Fru Girasol kom in igen med en kopp te i handen. Hon räckte den till mig. Det smakade djuvligt. Sedan sa hon:
- Nej mina barn, jag måste gå till cafét igen. Papa behöva min hjälp i köket. hon log mot oss en sista gång innan hon vände på klacken och gick ut i hallen. En minut efter smälde dörren igen och hon var borta.
Jag kände mig konstigt nog väldigt lugn när jag var här. Hela Alejandros familj verkade göra mig lugn. Alejandro däremot, han satt fortfarande vid min sida. Han bröt tystnaden genom att säga:
- Men varför du ledsen?
Jag funderade om jag skulle berätta, men ännu en gång ville jag inte ljuga för honom. Så jag började berätta om allt som hade hänt under dagen som den märkliga närgångna Oscar Wilson och den snobbiga receptionisten, tills jag kom till den biten när jag stog utanför kontorsdörren. Då började jag gråta när jag sagt att Jonas var otrogen. Alejandro blev helt röd i ansiktet och sa väldigt irreterat:
- Vilken idiot. Jag visste han var konstig. Han stirrade ilsket mot fönstret. Sedan sa han att det jag gjorde mot honom var rätt åt honom. Jag kunde inte låta bli att le lite. 
- Du är så gullig när du är arg. sa jag. Han vände sig mot mig igen, ilskan rann av honom. Han tittade på mig och log han med. 
Han strök en hårslinga ur mitt ansikte. Jag la min hand på hans när han precis skulle ta bort den. Ville inte att den skulle försvinna.
Och just i det ögonblicket som våra ögon möttes insåg jag en sak. Alejandro var den jag igentligen hade älskat i alla dessa år. Jonas var bar en liten fluglort föreställt med honom. Jonas hade jag nog bara älskat på riktigt första halvåret. Den jag igentligen älskar hade varit vid min sida sen mellanstadiet. Jag hade inte bara fattat det förrän nu.
- Alejandro, jag har varit så blind. Den jag igentligen älskar har varit du hela tiden, jag har väl trott att Jonas var den rätta för mig när det faktiskt var du hela tiden. sa jag och lutade mig lite fram.
- Jag undrade när du skulle förstå det. sahan och lutade sig den sista biten fram så att våra läppar möttes. Känslan var underbar. Äntligen hade jag funnit den mystiska killen i mina drömmar. Han som jag trott var Jonas. I detta ögonblick hoppades jag att vi alltid skulle leva tillsammans. Slut!













 Hoppas ni tyckte om den. Jag älskar att skriva och har alltid gjort. När jag ska skriva en ny berättelse, har jag oftast idébrist. Men annars brukar jag få inspration från saker jag gillar eller så dyker bara en idé upp i huvudet. Oftas brukar jag bara skriva och komma på eftersom. Men ibland planerar jag som en riktig författare gör. Både mina kompisar och familj (och lärare för den delen med) säger att jag borde bli författare. Vem vet när jag blir stor kanske jag bland annat blir författare. Jag har ju först och främst tänkt att bli skådespelerska, men författare blir kanske ett frititds jobb. Håll utkik;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar